Det rusande loket
Min första modelljärnväg fick jag som liten, hur liten minns jag inte, av min morfar. Det var en liten Märklin-anläggning med ett litet ånglok som saknade fram- och backreläet, utan hade en liten metallspak på sidan man förde framåt eller bakåt, beroende på önskad färdriktning. Men tog man vredet på transformatiorn till läget för att ändra färdriktning, tog loket och rusade iväg, då ju spänningen ökades i spåret. Skitkul tyckte jag! Underredet på loket målade jag svart, för att likna svenska lok så mycekt som möjligt.
Intressekonkurens
Senare fylldes vagnparken på med ett tenderlok som var tung som attan då kåpan var gjuten metall, även dennes underrede målade jag svart av samma orsak. Vidare en del tyska personvagnar, Märklins Rc-lok, svenska bruna personvagnar från både Lima och Märklin. Runt dekadskiftet 1980 hade jag en rundbana på cirka 1x2 meter på en uppfällbar spånskiva. Det blev tyvärr inte så mycket mer än rundbanan med en station (se spårplanen), för andra intressen kom emellan. Det var gymnasietider, med kvinnor, vin och sång. Så allt packades ned i lådor i väntan på bättre tider.
|
|
